linnskjetne

För ett tag sedan slog det mig att en del människor, speciellt hästmänniskor, är så fruktansvärt avundsjuka på varandra och att det snackas så oerhört mycket skit bakom mångas ryggar. Håller ni inte med?

Visst kan man kommentera saker och ting, det är nog ganska svårt att undgå det, men herregud håll det en aaaaaning för er själva.

Jag är i alla fall så att jag kan glädjas åt när det går bra för mina vänner ute på tävling, även om det inte har gått bra för mig själv. Det är väl inte så jävla svårt att gratta och mena det? Tydligen är det de för vissa, sen när de själva lyckas, ja då är det såklart självklart att man ska säga grattis själv. Tänk om själviska människor.

Är det så att det gått dålig för en vän, försöker jag peppa och ta upp det positiva med ritten/situationen i stället för att ta upp det negativa. För det negativa inser man alltid själv. (de flesta i alla fall)

Jag må vara bitchig, vidrig, äcklig, sur, förbannad, tråkig, gnällig, tantig och allt det där, men jag inser mina svagheter och kan i alla fall glädjas åt när det går bra för mina vänner, och på så sätt tror jag att man får en ärlig relation som vänner.