linnskjetne

Men Fendi drabbades av foderstrupförstoppning förra veckan och har sedan dess hostat så han fick lite medicin utskrivet pga det. För att hjälpa honom att få upp allt slem. Dock ska han ridas som vanligt och det stoppar inte upp oss från att satsa på att komma i form igen. 

Världens snällaste häst är han numera, inga problem att gå upp på vågen. Tyvärr visade vågen endast 554kg så han måste upp 100kg. Sist jag vägde honom där var han i fin form och vägde 650kg. 

Nu ska jag packa min matlåda och ladda inför en jobbig dag på jobbet imorgon med dubbel reklam! 

Godnatt! 

Till råga på det har jag gråtit massor idag och beklagat mig över mitt liv utan pengar eller någon större livslust(nä är inte självmordsbenägen så lugn). Det är bara motigt nu. Inget verkar få min väg. 

Var ute och betade Fendi idag samtidigt som jag blev tröstad av mamma över telefon, då ser jag att Fendi tuggar i sig ett litet balsnöre så jag ber mamma vänta och stoppar in handen i fendis käft rent instinktivt eftersom jag ska "rädda" honom från att svälja den. Vill tillägga att jag gjort detta tusen ggr utan större fara. Men idag, när allt redan är skit, gick det snett. Fendi tuggade på under tiden jag var i munnen och tuggade på mitt finger. Så hårt att han bet av hela min nagel på mitt högra långfinger. Eller ja, det trillade inte av direkt men blodet sprutade och nageln hängde sig kvar i en halv millimeter nagelband. Det gjorde inte så ont som man kan tänka sig men blodkänslig som jag är kom illamåendet direkt. Och tårarna sprutade såklart, med tanke på mitt usla liv som jag blev påmind om igen. 

Med lite hjälp från stallkompisar kunde Fendi komma in i boxen och Marie kunde köra mig till Mathilda så hon kunde följa med till vårdcentralen. Där fick jag två sprutor i fingret och nageln kunde plockas bort och såret rengöras. Efter det blev det röntgen på sjukhuset där det blev konstaterat att allt mjölkdrickande gjort susen och stod emot fendis hårda bett. Inget brutet alltså. 

Därefter åkte jag tillbaka till stallet och gjorde klart mina stallsysslor, borstade fendido och gick ut för att beta mera. Till min förvåning såg jag att han hade spottat ut snöret så helt förgäves var det inte att stoppa in handen. Eller? Jag vet att det var dumt men kommer förmodligen göra om det om stunden kräver det. Det var ju inte Fendis fel att jag var i hans mun och grejade. 

Såg sedan att Fendi var väldigt svullen i ett bakben också, bra dag eller? Nä. 

Snöret hittat 

Fick en fråga i stallet om jag hade lösnaglar. Just då hade jag önskat att det var så men nej, äkta naglar här. 

I fredags kom Katja ut och kollade fendis tänder, för att utesluta att tänderna var problemet. Tänderna var det inget fel på, han hade inga skador alls och Katja plockade bara bort lite tandsten. Jag frågade henne om vad hon trodde hans dåliga aptit och viktnedgång berodde på. Då svarade hon att vi borde undersöka honom för magsår på klinik. Jag ringde direkt till Slöinge och bad om en så snabb tid som möjligt. Redan på tisdagen efter, dvs igår, fick vi komma. Efter ett dygn med en superjobbig fasta kunde vi äntligen gå ner i Fendis mage och undersöka eventuella magsår. Och som Katja befarade så var det magsår. Det var inte små sår men heller inte allvarliga men de behövde definitivt behandlas. Det veterinären kunde se var att han hade haft dem en längre tid. 

Nu väntar 14 dagar behandling innan vi ska fasta en dag till och gå ner med kamera igen. Förhoppningsvis blir han bra nu och börjar äta hösilage som vanligt igen. 

Det gör ont inom mig när Fendi mår dåligt. Min älskade älskling ❤️

Han skötte sig otroligt bra!