linnskjetne

Tänkte skriva lite om Stein Endresen och lite annat.

Stein Endresen ingick i det norska hopplandslaget under OS, där de skulle ha tagit ett historiskt brons om Tony Anrdé Hansen inte varit så dum och dopat sin häst. Under OS red Stein, Le Beau, en holsteinare (val f -95 e Lasino-Coriolan). Som tyvärr blev såld till USA för ett litet tag sedan. Stein är 47år och driver ett rid- och träningscenter för hoppryttare och tävlingshästar tillsammans med sin fru Kristin.

Jag tycker personligen att Stein är en av de norrmänn som rider bäst. Jovisst fanns inte så många välja mellan i OS-laget(ett vanligt OSlag i och för sig), men jag tycker att han rider med mycket mer känsla och stil än vad både Tony André, Morten och Geir gör. Undrar just hur det måste kännas att förlora en så bra häst? Att tävla en så bra häst och ständigt veta att den kanske blir såld, bara det kommer ett tillräckligt bra bud? I mitt fall tycker jag att det är väldigt skönt att det är jag själv som äger min häst. Ao joo, Lucky är kanske inte värd många miljoner just nu, men för mig är han värd alla pengar i världen.

Undra om man presterar sämre om man vet att hästen snart ska säljas eller man kanske reagerar tvärtemot? Alltså bättre, för att man vill göra en så bra prestation som möjligt eftersom att det är den sista? Eller så är man helt enkelt som vanligt? När jag sålde min gamla, gamla c-ponny, Cheyenne hette hon, så gick det så himla bra i slutet. Men om det hade med själva säljandet att göra tvivlar jag på. Vi red väl bara mer intensivt eftersom att hon just skulle säljas. Så isåfall beror det ju på ridningen.

Det är nog lätt att det blir tvister mellan hästägare och ryttare. Se bara på Helena Lundbäck och Madicks ägare. Varför uppstår dessa problem? I Helenas fall tycker jag det är helt sjukt att hon bara tänker på sig själv och sitt när det gäller Madick. Menmen ska inte gå in så mycket längre på det. Hade bara lite funderingar kring allt det här haha.

Här har vi Stein Endersen och Le Beau, snygg häst va?

Morten Djupvik som också ingick i OS laget.


Något som var ganska roligt var att Morten Djupvik hade "tappat bort" sin bronsmedajl under flytten kom det fram när han skulle lämna tillbaka medaljen. Haha, aa antagligen bryr han sig inte om bronset eller så vill han inte lämna tillbaka den, men jag hade inte velat behålla en medalj som jag inte förtjänar om min lagkompis hade fuskat.


Love Linn