Frustrerad

Frustrationen som uppstår när man tjatat tre veckor på sin chef om hästarnas fodertillskott och det fortfarande inte hänt något. Igår påminde jag honom först på morgonen, sen på eftermiddagen när han kom, senare på kvällen skickade jag ett sms om vad vi behövde exakt så han kunde åka själv och slutligen ringer jag honom 20.30(shopen stänger 21) och då säger han: jag tar det imorgon. 

Då får jag nog! "Abdullah!!! Det finns inga ursäkter idag, jag har påmint dig varje dag i tre veckor nu och allt är slut!" Då får jag som svar "vi behöver det inte, det är inget problem Linn". Hallå? Varför ger vi det då till hästarna?! Han skrattar i telefonen och det gör mig ännu mer irriterad än vad jag redan var. Han säger "jalla good bye" och vi slänger båda på luren. 

Lagom irriterad rider jag klart hästen jag sitter på och gör mig redo för att prata med Abdullah när jag kommer tillbaka till stallet. Som vanligt har han åkt utan att säga hejdå. 

Kom till stallet 0710 idag och fem minuter senare dyker min chef upp(!) när hände det senast? Han pratar i telefon när han kommer så säger inte hej, blänger mest. När han lagt på kommer han fram till mig och säger "you look grumpy today!" Fantastiskt att han ens kan se vilket humör jag är på, framsteg! Jag förklarade för honom att det stämde och att jag inte gillar att han skrattar åt mig i telefonen när jag ENDAST försöker göra saker som har med hästarnas välmående att göra och att det inte är okej att göra narr av mig då. 

Är knappast jag som är efterbliven här, han kan ju inte ens komma ihåg att ta med sig ridkläder till stallet. Förlåt för mitt gnäll men idag ville jag bara skriva av mig lite. Vill också understryka att Abdullah är en fantastisk bra chef på nästan alla sätt men ibland blir vissa saker bara för mycket. Som igår. 

Ja, såklart gillar jag detta mongo men idag vill jag bara vara "grumpy"! 



Kommentarer
Postat av: Gunilla

Ja, se karlar!

2014-05-05 @ 17:35:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0