linnskjetne

Förr förra tisdagen ringde Magdalena Regårdh mig och frågade om jag ville visa Lucky för några amerikanska kunder. Javisst ville jag det och körde upp till Lucky till Henrik Lannér på onsdagen. När jag och Hans kom dit presenterade vi oss för en trevlig äldre karl och en medelålders man. Den äldre mannen, Richard, var spekulantens far, och den lite yngre var veterinär. Båda irländare. Lucky gjordes i ordning och jag började rida, hoppade ett par språng men det var ingen idé att jag red mer eftersom att jag känner honom så bra. Magdalena hoppade upp och det gick hur bra som helst, så klart. Guldgossen gör alltid vad han ska.

 

Självklart blev Richard imponerad och det tog inte många sekunder innan han bestämde sig och vi kom överens. Veteriärbesiktningen skedde där, den mest omfattande besiktning jag någonsin varit med om. Tre olika omgångar med böjprov, ett ridprov, kontroll av ögon, näsa, hovar, och mun, lyssnade på hjärtat under ansträngning och i vilande läge, blodprov och longering. Skickade röntgenbilderna dagen efter och på fredagen fick jag bekräftat att de fått bilderna. På lördagen ringde Richard och sa att pengarna skulle sättas in på måndag. På onsdag förmiddag åkte Hans(!!) ut till stallet och fixade så att distriktsveterinärerna kunde ge oss ett hälsointyg. På kvällen runt 22 hämtade en transportfirma Lucky och han började sin resa till Irland. 

 

I lördags ringde RIchard och sa att Lucky var framme och såg hur fin ut som helst och att han hade dansat runt på gårdsplanen utanför stallarna i Galway. Det regnade tydligen där och Lucky hade snabbt lagt sig ner och somnat i boxen. Jag vet inte riktigt när han far till Florida men det är väl någon form av karantän innan det är dags. Vad vet jag. 

 

Bjuder på en video där finaste Lucky ska bo.

 

Härligt så här i efterhand att tänka på att jag och Lucky vann vår sista tävling ihop. Det finns en mening med allt.